Då har jakten efter skogens guld börjat, tidigare än vanligt kanske. Jag pratar ju då om kantareller. Lite spännande hur folk blir typ besatta av att plocka kantareller och sedan ska det hellst skrytas om hur många kassar man bar hem PROPPFULLA med kantareller. Folk lägger ut ett antal bilder på facebook när man plockar, rensar, steker och sedan äter dem. Skrytandet kan pågå länge men så fort någon ställer frågan "jaha och vart plockade ni?" Då kommer krigsmasken på och inte ett knyst sägs.
Jag fick höra förra året hur några som ville ut och plocka lite svamp körde runt och blev bemött av en riktig surtant när hon förstod att de skulle plocka svamp. Bara för att dem frågade lite snällt om vägen (tror jag det var) Vad är det för sätt?
Hur som helst
Detta svampprat har kommit in på byrån nu, och det snackas nästan lika mycket om svamp som om vädret. Jag nickar, låter impad och frågar inte om deras svampställe, då är dem nöjda.
Jag tycker också om svamp, både att plocka dem och att äta dem. Men jag ser mig som en amatörsvampplockare och inte den dära extrema som smyger runt som en krigare i skogen ber til kantarellguden om kvällarna.
Jag började tänka på detta efter att jag hörde Curt avsluta ett samtal nyss med lite småprat om just kantareller så därför fick detta bli ett svampigt inlägg (ha ha ha)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar