I Vimmerby tidningen idag stod det en liten snutt på "jorden runt" om en jordbrukare från Kenya som klev på något mjukt. Det visade sig vara en pytonorm som snabbt slingrade sig runt hans kropp och släpade upp honom i ett träd. Bonden kunde bara röra sitt huvud så han började bita ormen och antaglien så blev ormen förvirrad och lossade på sitt grepp. Så då lyckades bonden nå sin mobiltelefon och ringde på hjälp. Tillsammans med hans medarbetare och en polis fick dom ner bonden från trädet. Han klarade sig med ett skrapsår och ormen hann smita iväg.
ETT SKRAPSÅR?
Det fascinerar mig hur man kan komma ifrån en sådan händelse med bara ett skrapsår, att han ens överlevde och att han helt enkelt började bita ormen "för det var det enda rätta att göra" Vadå ända rätta att göra? Har en människa en sådan instinkt i sig att när dom är i en riktig knipa så gör dom allt för att överleva. Jag blir fascinerad för jag tror att jag bara skulle svimma och bli ormföda, ge upp helt enkelt...
En av mina mardrömmar är faktiskt att dö av en pytonorm och tänk er att få ett telefonsamtal "hjälp en pytonorm kväver mig, sitter fast i ett träd, hjälp mig" panik eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar