This is my life, don't you forget: The End

Dags att berätta det sista av Indienresan, vet att ni har väntat med spänning ;)

Söndagen 14 oktober

På fjärde dagen var det dags för oss att bege oss mot Agra och höjdpunkten på resan, Taj Mahal! Busseran tog ca 3 h och vi fick vara med om ett par nära döden upplevelser i timmen. Vägen smalnade nämligen av efter ett tag och Indierna har ju ingen vett när det kommer till omkörningar. Jag lät bli att titta utan lyssnade på musik och tittade på allt annat spännande som for förbi.Till slut var vi iaf framme och det låg en spänning i luften kan man säga. Först fick gå igenom en del säkerhet och man fick inte ha med något som var ätbart, inte cigg, snus, pennor och annat som kan skräpa ner eller förstöra. Innan vi kom in till Taj Mahal såstannade vi för att få höra berättelsen om byggnaden.

Det var ett par som var otroligt förälskade i varandra och de skaffade sig många barn, tror det var 14 st.Vid sista födseln dog kvinnan. Hon hade bett sin man om två saker innan hon dog. Det ena var att ta god hand om deras barn och det andra var att göra något så folk kommer ihåg deras kärlek. Så han byggde helt enkelt Taj Mahal och där inne finns idag deras gravar. Efter att det stod klart ville han fortsätta att bygga en exakt likadan byggnad på andra sidan floden som rinner bakom fast svart. Men hans son tyckte han var tokig och han hade gjort av med 70 procent av deras skatt så han spärrade in honom i ett fängelse.

Man kan iaf säga att han lyckades bygga något som har fångat en hel världs uppmärksamhet och vet man historian bakom så tänker man på stark kärlek. Vilken man va ;) Det var iaf en helt sjuk känsla när vi gick igenom valvet som ledde oss till Taj Mahal, hakan åkte lite i backen och efter att ha tagit kort ville man bara stå och stirra. En fotograf fotade gruppbild och enskilda bilder där jag har det typiska fotot som jag står och "håller" i toppen, ska jag rama in här hemma. Efter att kameror hade gått varm ett tag ställde vi oss lite längre bort för att få höra med om byggnaden, mitt i allt börjar guiden skratta och säger "phototime" vi undrar varför och sedan hör vi en massa hello, hello och ser en skolklass komma mot oss. Vi blev omringade av barn som ville ta kort på oss. Där stod jag och fick posa ihop med massa skolbarn och t.o.m. läraren ville ha ett kort med den bleka tjejen :) Så här fortsatte det under tiden vi var där. Indier kom fram då och då och ville ta ett kort. Kändes as-skumt hehe. När vi skulle gå upp på "plattan" som T.M är byggd på fick man ta på sig skoskydd och så gick vi in i byggnaden, där fick man tyvärr inte ta kort men ni kan tänka er att det är lika fint på insidan som utsidan. Där inne står även parets gravar. Att få se ett av världens nya underverk är hur häftigt som helst och detta var helt klart höjdpunkten på resan.

Dagen fortsatte med lunch, besök på ett annat gammalt fint fort och hotellvisningar. Vi hann även med lite sista shopping innan vi begav oss till tågstationen, där hoppade vi på ett tåg mot Delhi. 3 h tog tågresan och vid midnatt var vi framme. Där fick vi säga hejdå till vår helt grymma guide innan vi begav oss till hotellet på flygplatsen för några timmars sömn.

Måndagen 15 oktober

Sov som en stock på hotellet, åt god frukost, shoppade på flygplatsen sedan hoppade vi på planet hem. Ca 8 h senare stod man på svensk mark igen.

Jag kan inte riktigt förstå vad jag har varit med om, Indien är ett land som är svårt att beskriva, ett charmigt kaos var de orden jag fick fram när jag försökte förklara för Gustaf. Jag tror inte att en resa har gett mig så mycket intryck som denna. Jag har än inte riktigt fattat att jag har fått vara med om detta och jag är sjukt tacksam över det.

Får ni chansen en dag så res till Indien!